Centrallinjens betydelse som Malmö FF missat

Så högt rankas din klubb i SHL – Mäki om avgörande framgångsformeln ✓ Alla 14 lag spelarförsäljningar sjönk med 90 miljoner till 2025. Och även om de traditionella intäkterna runt match och sponsring ökade med åtta miljoner så blev det ett kännbart underskott på 90 miljoner för 2025 – en resultatsvängning från plus 63 året innan, alltså inte mindre än 153 miljoner kronor! Nu har MFF över en halv miljard i eget kapital så det är ingen fara på taket.

Men det förklarar inte den sportsliga kräftgången 2026. Man har fortfarande en mycket kompetent spelartrupp i jämförelse med konkurrenterna i Allsvenskan. Den värderas till 374 miljoner kronor av sajten Fotbolltransfers nästan hundra miljoner mer än tvåan Hammarby. Och det är klart att alla tycker att man bör besegra Västerås på hemmaplan när man har en trupp som är värd över 300 miljoner mer än västmanlänningarna.

Gjort ett stort misstag
Men jag anser att det inte är där problemet ligger. MFF har under 10-15 års tid gjort det otroligt bra att driva projektet Elitverksamhet AB. Men nu tycker jag att man har gjort ett stort misstag. Som uppenbarar sig alltmer när det börjar gå dåligt sportsligt.

Jag vill ändå presentera min tes inom den sport jag både kan och följer bäst. Ishockey och SHL. Vi får väl anta att valberedningar, styrelser och headhunters där ute generellt sett får tag på duktiga, kompetenta människor till de högsta posterna i sin förening. Människor som gjort det bra på annat håll och därmed kvalificerat sig för en tjänst i klubben. Men har de den rätta erfarenheten? Eller har de bara betraktat elitföreningen utifrån?

Jag skulle säga att det finns tre steg att fundera på när man ska tillsätta dessa roller:

Dokumenterad kunskap och erfarenhet från höga poster i näringslivet. Visat framgångsrik ledarskapsförmåga. Gällande sportchef och huvudtränare byter du förstås ut näringslivet mot SHL eller motsvarande.
Erfarenhet från elitverksamhet. Det är en unik företeelse med det media- och supportertryck som kan uppstå vid motgångar. Det är allmänt känt att duktiga människor av någon anledning agerar annorlunda i en föreningsstyrelse jämfört med sitt eget företag. Detta gäller alla rollerna. Man önskar erfarenhet från den liganivå man ska verka i. Det är stor skillnad bara mot serienivån under den högsta.
Erfarenhet från den aktuella klubben. Klubbhjärtat. Det ska man inte underskatta – de senaste 25 åren har SM-guld i ishockey bara bärgats en enda gång med en sportchef som inte hade det genuina klubbhjärtat efter många år i klubben. Det var 2025 när Thomas Fröberg vann med Luleå Hockey. Och även då till stora delar med ett lag som byggts av klubbikoner, Stefan ”Skuggan” Nilsson och Ulf Engman…
Men kan man inte alls ta in nytt, friskt blod?

Jodå, men man ska inte göra det på alla fyra posterna, eller ens två eller tre, på samma gång! Dessutom, när en ny person kommer in så samlar ju denne på sig erfarenhet för varje år man verkar i klubben.

Jag har nu skapat en serietabell över SHL i ishockey där centrallinjen består av människor som uppfyller alla tre kategorierna, det vill säga har en stark koppling till klubben över åren. Ledare som nått steg 3 i tabellen ovan med både erfarenhet från elitverksamhet på högsta nivå och genuin klubbkänsla får poäng. Ett poäng per år av erfarenhet. Sedan finns det personer som har många år i en klubb i en annan roll. Då kan man få delar av poäng.

Här är tabellen i SHL i den så viktiga centrallinjen ordförande – VD/klubbdirektör – GM/sportchef – huvudtränare:

Frölundas starke man, Mats Grauers.
Frölundas starke man, Mats Grauers. Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN
1. Frölunda, 36 poäng (år)
Mats Grauers – Christian Lechtaler – Fredrik Sjöström – Robert Ohlsson

Jag har skrivit det förr. Det är unikt med ordförande, klubbdirektör och sportchef som alla varit i sina roller i över tio år. Nu bytte man huvudtränare inför den gångna säsongen och tappade tolv års erfarenhet från steg 3 i Roger Rönnberg. Men man byter en i taget, har kvar 36 år och toppar därmed listan. Har också som sämst slutat sexa i SHL de senaste fem åren. Ofta i topp här och den riktiga tabellen.

Färjestads sportchef Rickard Wallin.
Färjestads sportchef Rickard Wallin. Foto: FREDRIK KARLSSON / BILDBYRÅN
2. Färjestad, 34 poäng
Lars Appelkvist – Stefan Larsson – Rikard Wallin – Cam Abbott

Abbott är ny och bidrar inte ännu till den här listan. Men de övriga tre gör det med råge. Appelkvist har varit ordförande sedan 2019 men med i styrelsen sedan 2010 och Larsson VD sedan 2014. Wallin går in på sin sjätte säsong som GM men har också 13 år som spelare i klubben, även om det inte räknas in här. FBK har inte motsvarat förväntningarna de sista åren – är Sveriges Toronto Maple Leafs just nu – men tro inte att det kommer att lossna om ni byter ut centrallinjen. Tvärtom.

Däremot har man ju trampat rejält i det gröna skåpet i sommar (Foote-affären) men om de klarar att hålla sig kvar så har man fortsatt en riktigt stark laguppställning i centrallinjen. En mycket bättre än om man tvingas byta ut folk.

Henrik Evertsson har byggt upp Växjö Lakers till mästarklubb.
Henrik Evertsson har byggt upp Växjö Lakers till mästarklubb. Foto: Mikael Fritzon / TT
3. Växjö Lakers, 32 poäng
Jennie Isberg – Johan Markusson – Henrik Evertsson – Björn Hellkvist

Det är självklart Evertsson som med sina 20 år av erfarenhet i sin roll som drar upp Lakers till tredjeplatsen. Vilket är helt relevant. Lakers har fyra seriesegr