De tog oss till en ny dimension

Under 70 och 80-talet såg laget i princip likadant ut säsong efter säsong. Man tog bilen från Rönnskär till träningen och kämpade på till minimal lön. Det skulle mycket till om man skulle byta klubb och karriärerna varade inte lika länge som idag. Det var helt enkelt inte tillräckligt lukrativt att spela länge. Det här var en tid långt ifrån dagens kommersialism och på läktaren satt inga "kunder", utan arbetande människor som fick ett break hemifrån några timmar och med lite tur fick man se ett rallarslagsmål, helt utan risk för avstängning.När 90-talet kom låg vi i rännstenen och hängde inte alls med i inledningen på en lätt ökande lönekarusell. De som orkade spela i AIK var lokala grabbar, varvat med ett par invärvade stjärnor per säsong som fick stora delar av lönekakan medan resten knaprade av smulorna. Fakirerna på läktarna klamrade sig fast vid en vacker dröm om att AIK EGENTLIGEN var ett lag som hörde hemma i Elitserien och satte sin heder i att vara med hela vägen. Plus att man verkligen trodde på avancemang varje år.Men att egentligen aldrig komma närmare den drömmen samt att ungdoms och juniorverksamheten inte direkt var av toppklass gjorde att både spets och bredd behövde värvas in. Efter det att konkurshotet var avvärjt spändes bågen högre än på länge och för första gången fanns ett uttalat mål att ta sig tillbaka och dessutom en plan för hur man skulle lyckas med det. Resten är historia som man brukar säga och ett par årtionden senare har Skellefteå AIK inte bara lyckats med det som man föresatt sig. Man har Sveriges bästa slussning av juniorer upp till sitt a-lag och lyckats ta sig till åtta SM-finaler. Vägen dit har väl varit hyfsat rak och många stora profiler har burit den svartgula tröjan. Om vi väljer att se AIK:s utveckling som en trappa istället för en stigande linje, så finns det några få spelare som, både där och då och med facit i hand, har inneburit en nivåhöjning. En ny dimension. Till och med har det ibland känts som att hela ljussättningen och atmosfären i arenan har förändrats. Vi har identifierat åtta sådana spelare. Spelare som på olika sätt har tagit Skellefteå AIK vidare upp för den där trappan. Samtliga från de senaste 25 åren, då både 80 och 90-talet bara var ett enda lidande. Då gick trappan nedåt.Johan Åkerman Det här är alltså inte en bedömning av hur bra eller viktig Johan Åkerman var, även om de spelarna som kommer att figurera i inlägget givetvis var riktigt bra. Snarare är det en känsla som vi vill påvisa. En känsla av att någonting är annorlunda. Någonting har hänt och i och med den här spelaren (i det här fallet Åkerman) mår plötsligt hela laget bättre och känner att de kan luta sig mot honom. Under hela 90-talet hade AIK tragglat sig fram i Division ett norra, helt planlöst. Håkan Strömqvist gjorde det bra, Dick Burlin hade sin flärd och elegans, men det saknades en aura. ”Ge mig pucken!” ”Jag spelar dubbla byten.” ”När det ska avgöras är det upp till mig.” Precis det här stod Johan för och med den statusen och inställningen tog vi inte bara ett, utan två kliv uppför trappan.Sen anslöt ju andra bra spelare under åren, men hela tiden var han vår quarterback. Ansiktet utåt och ledaren på isen. Hockeyn i Skellefteå förändrades när Johan Åkerman, kobent gled ut på isen. AIK:s puckinnehav ökade, tack vare hans kyla och skicklighet. AIK:s självbild förbättrades radikalt, tack vare hans kvaliteter, hans sätt att vara och hans sätt att vilja vinna. Tydligare exempel på en spelare som tog oss till nästa steg har vi nog inte, och vi menar inte bara på isen. Även på läktaren blev det ett uppsving, både vad gäller en ökning av publiksiffrorna som en ökad tilltro på laget. Vi säger inte att allt det här bara beror på Åkerman, men nog har de av som var med på den tiden en mental bild av att det finns en tid före och en tid efter Johan Åkerman. Magnus Wernblom I flera års tid löd planen ”Mikaelssons kedja måste flyttas ner och bli andrakedja”. Något som i praktiken var omöjligt fram till säsongen 2004/05 då Magnus Wernblom kom till Skellefteå. Det krävdes en av Elitseriens bästa spelare för att få till en förändrad kedjehierarki. Dessutom kom Anders Söderberg på köpet, men även om han på ett sätt gjorde mer för AIK, så bleknar han bredvid Wernblom.För nu ändrades mentaliteten i lage