Egna produkter som sålde sin själ till djävulen

”Man kan byta bil eller bostadsort eller till och med fru, men man byter inte favoritlag.”Så (ungefär) sa Pea Israelsson när Västerbottensnytt intervjuade honom i samband med första isträningen 2001. Detta apropå ishockeyns betydelse för bygden och att människor vallfärdade till ishallen för en första isträning (detta innan det blev ett sorts allmänt jippo). ”Man byter inte favoritlag…”, var det. Nej, det gör man ju inte. Men vissa gör det ändå. Och till detta finns två olika förklaringar. Den första är inte det minsta smickrande, men ändå hyfsat okej. Den är att du inte har något favoritlag, även om du säkert tror det. Ena säsongen bär du en Liverpool-tröja och nästa år en Newcastle-tröja. Du svänger dig med oförklarliga begrepp som ”andralag”. Du är säkert hyfsat idrottsintresserad, men inte tillräckligt för att leva och dö för ETT lag. Ofta vänder du kappan efter vinden och ”supportar” ett just nu vinnande lag. Lite fjantigt, men inte särskilt osympatiskt.Anledning nummer två (av egentligen noll anledningar) är att du inte har ett hjärta i kroppen. Att byta bort Skellefteå AIK mot exempelvis Rögle eller Björklöven gör du på en handvändning och har ingen förståelse för varför du inte kan och bör göra så. Ännu värre blir det om du är fostrad i Skellefteå och har spelat där från barnsben eller har getts chansen att bli ditt bästa hockey-jag här. Vi accepterar naturligtvis att Magnus Wernblom hejar på Modo och Mattias Nilimaa på Kiruna. Det är där allting började för dem och det har fött ett livslångt supporterskap.Men att växa upp svartgul. Att ges alla förutsättningar för att bli en bra hockeyspelare här. Att flyttas upp i a-laget och blöda för skölden på tröjan bara för att kasta det i papperskorgen. Kanske för att någon var dum mot dig. Kanske för att du inte fick nytt kontrakt eller kanske för att du av olika anledningar hamnade i en annan klubb.Vi accepterar att Niclas Burström spelar i Oskarshamn eller till och med att Anton Lindholm hamnade i Leksand. Sådana vägar kan hockeylivet ta, men när karriären är slut och det är dags för nästa kapitel i livet, då ÄR man AIK:are. Oavsett var man bor eller var man har spelat. Bloggen har pratat med bland annat Mats Lundström och Niklas Brännström, som har varit borta från Skellefteå i över trettio år. Det råder ingen tvekan om saken. De hejar på Skellefteå AIK.RTyvärr är inte alla människor så fina och genuina. Vi har forskat och vi har grävt och kommit fram till åtminstone elva AIK:are (som fått sin fostran här) som har bytt bort oss. Anledningen till det struntar vi i. Däremot tvekar vi inte på att hänga ut vederbörande i det här inlägget. Om det nu är så att vi har fel i något av de här fallen, så hoppas vi att någon slår oss på fingrarna. De här spelarna kommer ju att anklagas för det värsta som finns; att vara en Judas.Eilert ”Garvis” Määttä Direkt går vi ifrån inläggets grundparameter, det vill säga att man ska vara fostrad i Skellefteå AIK. Garvis är från Kiruna och kom till Skellefteå som tjugoåring. Här vann han SM-medaljer, blev landslagsman, Stor grabb och medlem av den legendariska Myggkedjan. Medlem i Wall of Fame!Efter sju säsonger flyttade han till Södertälje, där han tappade sin landslagsplats och minskade sin poängproduktion drastiskt. Chocken, när han intervjuades av vår egen Micke Leijnegard i pausen av kvalseriedramat mellan AIK och Södertälje, och utan omsvep berättade att SSK var laget i hans hjärta, var stor. När jag gick och la mig den kvällen ekade de orden i mitt huvud, trots AIK:s seger och greppet om en av platserna till Elitserien.Lars-Fredrik Nyström Sjutton år gammal kom Lars-Fredrik till Skellefteå. I Malå fanns inte förutsättningarna för att bli hockeyspelare, men AIK tog emot honom med stora famnen. Här utvecklades han till en stabil elitserieback, men valde själv att lämna för Djurgården inför säsongen 1977/78.Där skiljdes våra vägar för gott och Nyström blev storstadskille. Först över tio år som spelare och ledare i Djurgården och Östervåla, sedan gick flytten till Frölunda och Göteborg och där har han blivit kvar. Vissa som flyttar anammar den nya ortens dialekt omedelbart. Ungefär så känner vi kring Lars-Fredrik Nyström, gällande hockeyn. Det kanske kändes tuffare att vara djurgårdare eller frölundait. Hardy Nilsson Vissa människor som skiljer sig tittar aldrig bakåt, utan släpper omedelbart kontakten med sitt ex och omfamnar istället det nya livet. Riktigt så illa är det kanske inte med Hardy Nilssons äktenskap med Skellefteå AIK, men nog känns det som att en stor svar