Heinos hockey: Framtiden lovar svenska superstjärnor

Barnens vardag ser inte längre ut som det gjorde för över 20 år sedan.Då måste sporten anpassa sig efter det – annars riskerar vi att få fram fler ”dumma” hockeyspelare. ”Heinos hockey” går på djupet av det senaste i svensk hockey varje vecka. Oscar Tellström
Luleåsonen gjorde sitt första SHL-mål redan i premiären, genom ett snyggt skott rakt upp i krysset. Björklöven-spelaren var inte nöjd med det utan serverade även Robin Kovacs när man tog ledningen i andra matchen för säsongen på bortaplan mot Örebro. För bara tre säsonger sedan spelade han i division 1 och öste in poäng för Mariestad.

Det är extra roligt när spelare tar bakvägen till toppen. Det visar alla unga hockeyspelare att man inte måste vara bäst under J20-åren. Man kan nå hela vägen till SHL ändå, genom att få mycket istid och utvecklas i rätt miljö.

Oscar Tellström har fått en smakstart i SHL.
Foto: Nils Petter Nilsson/TT / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Finländarna dominerar SHL
Veckan har dominerats av finska spelare i poängprotokollet. Tillsammans har Finland gjort hela 41 poäng sedan premiären förra lördagen. Spelarna som sticker ut är Malmös Janne Kuokkanen och Lauri Pajuniemi. I Örebro lyser Robin Salo och Kalle Kossila. Luleås nya superfinne, Joona Koppanen, leker fint med landsmännen Nurmi och Laaksonen.

Dessutom höll både Färjestads Emil Larmi och Björklövens Lassi Lehtinen nollan i premiären. Den sistnämnde motade hela 38 skott när han spikade igen kassen på Avicii Arena i Stockholm.

Det skulle vara intressant att veta hur våra svenska SHL-stjärnor hade dominerat i den finska ligan Liiga. Troligtvis på samma sätt. Trenden med finska spelare i SHL har ökat drastiskt de senaste 4 åren.

En stor anledning är givetvis Rysslands invasion av Ukraina. Innan 2022 valde finska toppspelare ofta KHL, vilket förklarar de tidigare lägre siffrorna. De senaste åren har även Liiga haft svårt att konkurrera ekonomiskt. Ser vi till premiärveckan är det mycket som talar för att trenden kommer fortsätta uppåt.

Öppna bild i helskärm
Har den moderna hockeyn blivit dum?
Ett klipp på Nikita Kutjerov blev nyligen viralt. Under en presskonferens berättade den ryska Tampa Bay-stjärnan om hur spelet i NHL har blivit ”dummare” och att det saknas hockey-IQ hos många spelare i världens bästa liga.

Det väcker frågan om hur det ser ut i svensk hockey och vart utvecklingen är på väg.

Ishockeyn blir bara snabbare och bättre för varje år. Men tappar vi inte en viss hockey-IQ och finess på vägen?

Det var länge sedan vi hade en drös med spelare som var bland de absolut bästa i världen. En Mats Sundin, Peter Forsberg, Nicklas Lidström, bröderna Sedin eller en Henrik Lundqvist. Visst har vi en del spelare som nått en liknande status, som William Nylander, Leo Carlsson och Mika Zibanejad. Eller backarna Erik Karlsson och Viktor Hedman. Men borde vi inte kunna få fram fler?

Ser man på NHL och spelet i dag är det främst en snabb liga med skickliga skridskoåkare som kan hantera pucken. Några av lagen har spelare som har lite mer. Nämligen en spelförståelse och en smartness som väldigt få i ligan kan mäta sig med. Så kallade superstjärnor.

Man hade alltså betydligt mer spontanidrott
Av alla spelare som vi har borta i NHL för tillfället så tycker jag att vi har för få av just den varan. Har vi fokuserat för mycket på att utbilda snabba och individuellt skickliga spelare jämfört med kloka spelskickliga?

Ser vi på statistiken de senaste 24 åren har Sverige haft ett snitt på 3,5 spelare varje år som draftats i första rundan borta i NHL. Med dessa siffror är vi bäst av samtliga europeiska länder där Ryssland är tvåa på 2,6 och Finland 2. Förra säsongen hade vi också överlägset flest spelare i NHL av samtliga europeiska nationer.

Ändå upplever jag att både Ryssland och Finland har fler, eller i alla fall lika många, superstjärnor. Vilken eller vilka spelare som anses höra till kategorin är visserligen subjektivt, men det är såhär jag ser på det.

Nikita Kutjerov tycker att hockeyn blivit dummare.
Foto: ROBERT EDWARDS / BILDBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Går vi tillbaka till storhetstiden, när våra svenska spelare var bäst i världen, såg vardagen annorlunda ut. Man spelade landhockey på gatan, i parker, på garageuppfarten. Man spelade fotboll på rasterna och när man kom hem spelade man på gården. Man hade alltså betydligt mer spontanidrott.

Det här gjorde att man konstant tränade sitt spelsinne i olika former. Man spelade mot äldre ungar som tvingade en att vara mer strategisk och kompensera den äldre och större spelarens fysiska övertag med snabba beslut och smartness.

Utöver garagehockeyn så tränade man även i klubblagen där det blev mer fokus på skridskoåkning och isolerade hockeymoment.

Går vi tillbaka cirka 20 år i tiden och tittar på den träningen som ligger till grunden för våra etablerade NHL-spelare i dag, såg träningen väldigt annorlunda ut.

Ungdomarna utbildades utifrån en filosofi som jag kallar för ”jag och pucken”. Under den här tiden växte individuell skillsträning fram mer och mer. Det blev väldigt mycket fokus på isolerade övningar där man jobbade med skridskoteknik, balans och att hantera farten med klubba och puck. Övningarna var ofta utformade efter en singelövning där en spelare åkte och rundade koner och utmanade sin individuella