Varför härmar ni oss inte?

2009: 6:a i grundserien, semifinal2010: 4:a, semifinal2011: 4:a, final2012: 3:a, final2013: 1:a, GULD2014: 1:a, GULD2015: 1:a, final2016: 1:a, final2017: 6:a, kvartsfinal2018: 5:a, final2019: 5:a, kvartsfinal2020: 4:a, inget slutspel Covid2021: 4:a, semifinal2022: 3:a, kvartsfinal2023: 2:a, final2024: 3:a, GULD2025: 5:a, semifinal2026: 1:a, ?En lista som man dels kan titta på hur länge som helst och förundras, men också en lista som man har sett hur många gånger som helst. Vi har inte tänkt dra det här ett varv till, med Skellefteå AIK:s förträfflighet och hur föreningen år efter år är ett topplag. Det är visserligen kul och sant, men det känns gjort och nästan till och med uttjatat.Istället ska vi ta på oss andra glasögon idag. Övriga föreningars glasögon. I många fall snarare monoklar, ögonbindlar och blindkäpp. För nu har det gått så många år att det inte är slumpen längre. Listan ovan består av arton säsonger. Samtliga med topp sex-placeringar och fiasko = ut i kvartsfinalen tre gånger.Frågan som vi ställer oss är; varför tittar inte andra föreningar på AIK och deras extrema framgångsrecept? Vad pysslar Örebro, Linköping, HV71 och så vidare med? Skulle jag ha en konkurrent inom mitt gebit som år efter år efter år utklassar mig, skulle jag åtminstone försöka ta reda på hur denne kan vara så fantastisk och jag så oerhört genom usel. När jag dessutom har mycket bättre förutsättningar. Här kommer nämligen ett par till listor.SHL-lagens publikkapacitetMalmö: 12600Frölunda: 12044Färjestad: 8250Brynäs: 8240Linköping: 8150Djurgården: 8094Leksand: 7650HV71: 6800Rögle: 6310Luleå: 6150Skellefteå: 5801Timrå: 5800Växjö: 5500Örebro: 5500Publiksnitt2009: 9:a2010: 10:a2011: 11:a2012: 11:a2013: 7:a2014: 8:a2015: 10:aFrån och med nu 14 lag i SHL2016: 10:a 2017: 12:a2018: 11:a2019: 11:a2020: 11:a2021: Pandemi2022: 11:a2023: 12:a2024: 12:a2025: 12:a2026: 12:aInget topp sex så långt ögat kan nå. Ska vi fortsätta? Omsättning? Spelarbudget? Upptagningsområde? Vi hoppar över det, men kan konstatera att Skellefteå AIK är långt bakom många av sina konkurrenter (som trots mycket större plånböcker alltid är bakom i tabell och slutspel) vad gäller de ekonomiska förutsättningarna. Vad allt det här beror på tror jag att de flesta av oss har ett visst hum om. Det har garanterat även de konkurrerande föreningarna också. Men varför gör de inte bara som vi gör och passerar oss även i den sportsliga tabellen? Det finns svar på den frågan, men först kan vi väl ge Brynäs, Malmö och Leksand ytterligare en chans att förstå. Här kommer (delar av) AIK:s framgångsrecept.Ungdomssatsningen91:orna var först ut och satsningen kritiserades från olika håll och kanter. AIK ökade träningsdosen på ett brutalt sätt. Tanken var att några år senare se och utvärdera. I utvärderingen stod bland annat Oscar Lindberg, Viktor Arvidsson, Adam Larsson och Marcus Pettersson. Men även Linus Lindström, Måns Forsfjäll och Arvid Lundberg.Att få fram guldkorn kan alla, men jag törs påstå att Måns Forsfjäll inte hade spelat SHL-hockey om han kommit från särskilt många andra klubbar. Hård träning i kombination med flera av nedanstående punkter har gjort att AIK under de åren (2008 – 2026) som vi fokuserar på idag har lyft upp inte mindre än 100 (exakt!) spelare från juniorlaget. Ej medräknat Philip Broberg eller Jacob Olofsson som värvades direkt till a-laget. Vi har inte granskat andra lag, men rimligtvis ligger Skellefteå bra till vid en sådan jämförelse.Alla lag har samma spelsystemSå en massa killar lyfts upp från juniorerna. Det är bra, men ändå bara siffror på ett papper. Men hur kommer det sig att så många av dessa tämligen snabbt etablerar sig? Ungefär hälften av dessa blev nämligen fasta a-lagsspelare i Skel